Idag är dagen som för 1 år sedan var den värsta i mitt liv.

Just den här dagen för 1 år sedan lämnade min allra bästa vän och min allra käraste ponny jorden.

Den dagen blev allt liksom svart. Alla drömmar och planer försvann, jag kände den där känslan när man bara vill försvinna och aldrig mer komma tillbaka.

Men jag krama om min älskade en sista gång, sa hej då en sista gång.

Och sedan gick jag därifrån och tänkte på att detta faktiskt var det bästa jag kunde göra.

Det hade bara varit egoistiskt att låta honom stanna, han har det så mycket bättre nu.

På de evigt gröna ängarna utan att ha ont.

Jag har försökt att inte "bry mig". Liksom lämna den dagen bakom mig och blicka framåt.

Men det har verkligen inte varit lätt. Vissa stunder har varit värre än andra.

Vissa stunder har varit riktigt jobbiga. De gånger jag själv insett att detta är verklighet nu.

Michel kommer aldrig mer tillbaka. Vår saga är slut nu.

Jag kommer alltid älska dig mest. Du är alltid nummer 1 för mig.

Spelar ingen roll om du är där och jag här. Always together, never apart. Maybee in distance, but never at heart.

Min allra finaste vän. Du är bäst.

Jag älskar dig Michel, vila i oändlig frid ♥♥

 

9 augusti 2008 - 15 juli 2011